Negro spirituals har alltid legat mig varmt om hjärtat. Det var en typ av sånger som uppstod på bomullsplantagerna i de amerikanska sydstaterna när de svarta slavarna från Afrika sjöng om sina tunga levnadsvillkor samt om det liv som väntade i himlen efter döden. Musiken bygger liksom bluesen på en viss skala med upprepningar, men är i jämförelse med bluesen inte beroende av ackompanjemang. I jämförelse med gospelen som mest var kyrkomusik så är negro spirituals djupare och mera melankoliska. Jag gillar det avskalade i negro spiritualsmusiken. Det finns väl få andra låtar som så bra kan skildra känslan av ensamhet och utsatthet som en negro spiritual. De negro spirituals som följt mig genom åren är: Swing low, sweet chariot, Nowbody knows the troubles I`ve seen, Joshua fit the battle of Jerico, We shall overcome, Sometimes I feel like a motherless child, He`s got the whole world in his hand, Kumbaya, Down by the riverside, When the saints go marching in, This little light of mine, We shall not be moved, Go down Moses, Glory glory halleluja, Amazing grace, Give me that old time religion och Oh Lord what a morning.
