Oi for England

Oi for England är en film av Trevor Griffiths från år 1982, som handlar om ett skinheadband från the Moss Side i Manchester, som repar i en källare. Jag minns att filmen gick i svenska TV:n någon gång på vintern 1982 och att den blev lite omtalad här bland dem som tyckte sig förstå sig på den typ av punk, eller Oi, som då var på modet i England. I stort går filmen ut på att en man som organiserar en stor rasistisk manifestation i Manchester kommer till källaren där fem killar i bandet Ammunition, eller White Ammunition som mannen vill kalla dem, tränar. Han erbjuder bandet en spelning med fyra låtar till konserten. Det är basisten i bandet som hittat mannen och som försöker övertala de andra killarna att gå med på att spela. Som testlåt spelar bandet låten Pull the Ammunition för mannen, The Man, som är måttligt intresserad av den musik killarna spelar. Gitarristen och motorn i bandet, Finn, anar oråd och vill ta reda på vem mannen är och vad hans avsikter är. Han ställer mannen mot väggen och lurar ur honom att mannen är både nazist och rasist, en slimmig politiker. Bandet splittras därefter i två halvor: de som vill spela och de som inte vill. Finn kan inte som han säger sympatisera med Hitler och gaskamrarna. De andra vill bara ha jobb. Finn har färgade vänner också, fastän han inte bryr sig nämnvärt om upploppet mellan poliser och svarta som hela tiden pågår på gatan utanför och som hörs ned till bandets källare. Filmen slutar så med att Finn och en färgad flicka som kommer ned till honom klär sig i skyddsutrustning och går upp från källaren, efter det att Finn slagit sönder bandets instrument. Jag tycker att filmen, som mera påminner om en pjäs, då den hela tiden pågår nere i replokalen, ger en bra bild av hur det såg ut för många vita arbetarklasspojkar utan jobb i England vid den här tiden, i början av 80-talet. De kände sig utanför samhället, var desillusionerade, hade kanske en tuff skinhead-attityd, och sin musik - men var inte politiskt aktiva i rasistiska eller nazistiska rörelser som National Front. En fråga som jag minns att någon här på Åland ställde efter filmen var varför Finn slog sönder bandets utrustning. Svaret är väl svårt att analysera fram på ett rock-journalist-nördigt sätt. Det blev för mycket av allt helt enkelt, och kompisarna i bandet blev ovänner. Pengar och framgång började tala istället för musik och ideologi.