Ska man hitta fram till den goda musiken får man kämpa lite och samtidigt ha en gnutta tur. Det hände under Kökarsveckan 30.7 - 7.8 att jag ville spana in duon Båthusbandet när jag ändå var på ön. Duon skulle uppträda vid Sylvias båthus med sin rootsmusik, så det borde väl inte vara så svårt att hitta, kan man tycka. Rootsmusik kan väl definieras som folkmusik med rötterna långt bak i tiden. Det lät lovande - så jag åkte på vinst och förlust till Hellsö gästhamn och frågade mig fram. Men ingen tycktes veta. Men så hade jag turen att träffa på ett par kökarsbor på restaurangen Havspaviljongen. De pekade ut över viken. Där, där på andra sidan har du båthuset. Du svänger ned bakom dagiset och kör på en gropig väg.
Och efter ett par kilometer traktorväg kom jag fram. Kände mig som en upptäcktsresande som änligen hittat Nilens källor. Vid sjöboden satt den fåtaliga publiken och slog med stenar i takt till musiken. Jag tog av gratis kaffe och kaka och joinade in. Och så spelade Eero Laitinen (Kuopio) och Esa Karjula (Nagu) Dirty Old Town av Ewan McColl från 1968. Jag sade att det finns en fotbollsversion av The Pogues version av låten, som vi sjunger på IFK Mariehamns matcher. De ville höra den. Jag sjöng och de spelade. Publiken klappade takten.
Så höll konserten på i ett par timmar medan musiker joinade och publiken kom och gick. Sylvia Sundström berättade att huset byggts av en amerikaåtervändare 1927, på den tiden då man måste ro över viken. Vägen jag kört på har nyss byggts och ska förbättras. Hon hoppades att flera kökarbor ska hitta fram nästa år - till rootsmusiken på den gropiga kulturvägen.