De två finska band jag kände till, utom Hurriganes, i början av 80-talet var Pelle Miljoona och Eppu Normaali. Jag visste att de var punkband, men inte att de var ganska olika musikaliskt sett. Jag minns att jag bandade låten TV på en dålig kassett från radion och spelade den sedan i min kassettbandspelare våren 1980. Jag visste inte då att den energiska och aggressiva musiken var Pelle Miljoona. Det jag visste var att detta var något nytt och spännande. Pelle var allvarligare och kom från Helsingfors, Eppu var från Tammerfors och hade en barnslig lekfullhet. Jag har förstått att en viss rivalitet fortfarande finns mellan banden. Eppu spelar inte så gärna i Helsingfors. Eppu Normaali fick jag se ett par gånger på 80-talet, Pelle Miljoona först för ett år sedan, som United. Trots att jag inte förstod vad de sjöng om var sångaren i Eppu en rolig uppenbarelse, Pelle hade fortfarande, som nybliven 60-åring, urkraften kvar. Även engagemanget för en bättre värld samt ställnings- tagandet mot droger och överkommersialiserad musik lever kvar hos den gamla klassläraren. Det är lätt att bli hemmablind när man lever i ett lands musikkultur. När jag var till Berlin på klassresa med Ålands folkhögskola år 1984 träffade vi ett par tyska punks där. De sade att de kände till en hel del finska punkband, men inget svenskt.
