Förra sommaren hade jag så pass tight med pengar att jag som sista nödvärn var tvungen att pantsätta min saxofon, samt sälja en trave gamla vinylskivor. Det var många gamla godingar som fick stryka på foten då jag skickade listor till antikvariat i Helsingfors, samt ställde mig på sommartorget mitt i staden, med en hel del loppisbråte med mig. Många antikvariathandlare visade ingen empati för en nödställd musikälskare, då de utan ett leende köpte Sex Pistols punkklassiker Never mind the bollocks, UK Subs, Joy Divisions Unknown pleasures eller Lou Reeds Rock`n roll Animal över disk. Andra skivbutiksinnehavare hade mera medkänsla då de frågade varför jag sålde bort Fela Kalakutis Live in Amsterdam eller Georgie Fames 20 beat classics, och t.o.m. berättade att Felas skiva hade spelats in kvällen före en konsert i Helsingfors. Man kan väl säga att medkänslan varierade i nivå med kvaliteten på butiken. Den skivhandel som specialiserat sig på reggae ville inte ha någon av mina skivor, så Cultures Two Sevens Clash försvann med någon medveten hipster på Sandvikens torg. Dexys Midnight Runnners mysiga rocksoulskiva Searching for the young soulrebels, samt Ebba Gröns Flyktsoda, åkte iväg per postförskott till Ålands skivbörs, och allt som blev kvar köpte en turistande ryss, som ville imponera på sin fru, för en struntsumma, på torget. Kvar blev jag med minnena. Man kunde generellt säga att Sielun Veljets L´amour, Pelle Miljoonas Näyttämökuvia och t.o.m. Topi Sorsakoskis Besame Mucho lätt konkurrerade ut Gyllene Tiders popklassiker Moderna Tider. För så är det i Finland. Att nöden inte har någon lag fick jag försöka hävda när en av mina vänner ifrågasatte att jag kunnat sälja Pistols för pengar. Det är omöjligt menade han. För hur lite pengar man än har så kan man inte sälja Never mind the bollocks!