A-sida: Talk in Toytown
B-sida: Sub Tropical
1980 kom singeln Talk in Toytown/ Sub Tropical och med den helomvändningen från rak punk till introspektiv synt-pop för den forna punkpionjären och frontkvinnan för Londonbandet X Ray Spex, Poly Styrene. Det var en kovändning värd att nämnas i samma amdetag som den Johnny Lydon gjorde iom PiL eller då Beatles-gitarristen George Harrison på 70-talet deklarerade att nu var det brudar och snabba sportbilar som gällde och inte som tidigare sitar och indiska guruer. Eller som då när Dylan blev kristen, då jazzsaxofonisten Charlie Parker tog igen sig på sjukhuset Camarillon eller då Bowie lämnade Ziggy Stardust. Rockmusiker gör ibland sådana här nödgångsexiter, för att få andas ny luft, för att komma bort från en alltför intensiv period i sina liv. Men jag blev åtminstone ganska så överraskad minns jag då jag hörde B-sidans Sub Tropical på radion. Nu gick den fräcka tjejen, som sjungit om att hon är en kliché och som gett alla dumhuvuden fingret för bara tre år sedan på singeln Oh bondage, up yours!/ I`m a kliché, runt i en botanisk trädgård och förundrade sig över alla växter och djur som omgav henne, och sade att det här var allt hon ville se nu. Lite som med John Lennon när kärleken till Yoko överglänste de musikaliska ambitionerna med Beatles då samma år, 1980. Det må vara Poly Styrene förunnat, och jag tänker inte ropa "Judas", i likhet med de bokstavstrogna folk-Dylanfansen, då Bob tog på sig elgitarren 1965.
A-sidans Talk in Toytown är ett ganska outhärdligt hopkok av japanskt inspirerad sång och klumpiga syntslingor.