Pub Bastun i hamnen i Mariehamn på Åland har ett gott rykte bland musiker i Sverige och Finland. Puben är som namnet säger en gammal bastu från badhusepokens dagar i början på 1900-talet. Jag började aktivt hänga på Bastun någon gång efter att jag fyllt 16 år. Det var främst ryktena om Herr Marmelad och hans skorpors spelningar som lockade mig dit. Jag fick se bandet och även dess efterföljare Mr. Soul and his Marshmellows. De blev nästan, i likhet med Anders F. Rönnblom, stamband på Bastun. I början stod jag mest på Bastun och trynade längs väggarna, som en manlig panelhöna (panelhane?), senare kom jag själv att stå på scenen också. Puben gör skäl för namnet. Stämningen är svettig och intim. När man röjer som värst på dansgolvet får man vara försiktig så att man inte får en gitarr i ögat. Listan på band som jag spanat in på Bastun kan göras lång. Förutom dem jag tidigare nämnt någonstans minns jag speciellt: Von Lyx, Strindbergs, Giant Steppers, Spion 13, Sky High, Insekt, Hellens hårband, Managing Directors, Paul Oxleys Unit och en hel del åländska band. Får bara instämma med det finlandssvenska rockbandet Allright band, som sjöng: Hey hey my my, Pub Bastun på Åland will never die.