Den brittiska reggaen har alltid varit mera politisk och poppig än den jamaicanska roots-reggaen. Det fanns anledning i 80-talets England: National Front och rasism, Thatchers högerpolitik och polisens SUS-paragrafer, som gjorde det lätt att arrestera vem som helst som avvek från bilden av städad engelsk medborgare. Reggaen spirade främst på de platser där det bodde mycket svarta: Brixton och Notting Hill i London, Handsworth i Birmingham. Banden var Steel Pulse, Matumbi, Aswad, Black Slate, Cimarons och UB 40. Artisterna Linton Kwesi Johnson och Dennis Bovell. Och punkarna var snabba att ta åt sig av den svarta upprorsmusiken, såsom Clash och Pelle Miljoona i Finland. "We are going to a party, it´s a punky reggae party" (Bob Marley).
