Det här samlingsalbumet med svart musik från Sydafrika kom ut 1984, och det var säkert då jag också fick tag på det och bandade in det på kassett. Att musiken kommer från det svarta Sydafrika var säkert en viktig inskärpning, då landet vid den här tiden var skarpt delat mellan de svarta och den vita härskareliten. Därför fick LP:n också namnet Motståndets rytmer. Musiken har alltid tjänat som ett vapen i kampen för frihet och rättighet, speciellt i Sydafrika, där dansen och sången är en levande del av vardagen, och även av det politiska livet. Mycket av musiken på den här skivan är körmusik, ibland a capella, ibland till traditionella instrument och afrikanska rytmer. Bortskämd som jag var av zulu-skivorna Zulu jive och Sowetho, väntade jag mig kanske en motsvarande rytmexplosion på den här skivan, då när jag bandade den, men här är musiken stillsammare, mer meditativ. Vissa sånger är närmast religiösa, s.s. Jesu Otsohile av Mparanyana and The Cannibals samt Umthombowase Golgota av Ladysmith Black Mambazo, medan öppningsspåret U Mama Uajabula med Babsy Mlangeni är mer traditionell Sowetho-musik. Skivan är svår att få tag på på nätet - tack till alla dem som laddat ned fyra femtedelar av skivan. Klart värd en genomlyssning!
