Richard Goldstein`s The Poetry of Rock

Richard Goldsteins bok The Poetry of Rock, som jag hittade i ett antikvariat i Stockholm, var väl när den utgavs 1968 rätt unik i sin skildring av de då aktuella texterna inom rockmusiken. Jag kan verkligen uppskatta den möjlighet till jämförelse med idag som hoppet tillbaka i tiden erbjuder, till en situation då Dylan redan hunnit bli både Gud och guru för hur modern rocklyrik skrevs, men då man fortfarande hade Chuck Berry och den tidiga femtiotalsrocken i friskt medvetande.

Urvalet i boken är välgjort. Och analysen av texterna insiktsfull. I jämförelse med den litterära lyriken, som är linjär, är rockmusikens beroende av rytm, upprepning, musikalitet och medvetet bagatelliserande, utan att för den skull vara sämre än den gängse lyriken, skrivs det. Vi sysslar här med popkultur, inte att förglömma.

Det är intressant att läsa om hur Goldstein ser på texter av bl.a. Chuck Berry (Rock`n Roll Music), The Who (My Generation), The Mamas and the Papas (California Dreamin`), Dylan (Desolation Row) och The Doors (The End). Det är skoj att få vara med vid en tid då den kanadensiska poeten Leonard Cohen tog sina första steg mot populärmusiken eller då Beatles redan börjat blicka bakåt i texter som Penny Lane och In My Life.

Boken är illustrerad med 15 svartvita miniposters, som skulle platsa i vilken rockdiggares hem som helst.