Jag såg ett dokumentärprogram nu i höst som handlade om rockmusikens betydelse för medborgarna i det forna Sovetunionen. För intresserade finns programmet fortfarande tillgängligt på Yle Arenan: https://arenan.yle.fi/1-3997597. I det frostiga Sovjetunionen under president Leonid Bresnjevs regim paraderade Röda armén stolt vid Kreml varje första maj och trodde man på proletariatets diktatur. Men det fanns underjordiska krafter som ville annorlunda. Man kunde pejla in rockmusik via förbjudna radiovågor från väst och man grundade undergroundklubbar med västerländskt inspirerad musik i Leningrad. Vladimir Vysotsky hade redan spelat några år, och fått massorna entusiasmerade med sina samhällskritiska texter. För att möta massornas längtan efter friheten i väst och den rockmusik som var dess signatur, så var det politiska etablissemanget smart. Man gav vissa musiker betalt för att kopiera musiken, men med kommunistiska texter som hyllade det fina med att bo i Sovjetunionen. Den första artisten från väst som spelade sin musik i Sovjet var Elton John 1979. Den första presidenten som visste att det inte gick att hejda rockmusiken var Michail Gorbatjov. Han inledde sin glasnost (upptiningspolitik) och sin perestrojka då han blev president 1985. Så år 1989 var landet redo för en ocensurerad konsert med Bon Jovi, följt av Moscow Peace Concert på sommaren samma år. Det var då som Scorpions skrev den kända låten Wind Of Changes, som kom att bli ett soundtrack för slutet på hela det kalla kriget och nedrivningen av järnridån. Keep on rocking in the free world!