Rock`n roll-myten

Det är synd och för mig lite svårt att förstå att bra musik måste förknippas med ett visst sätt att leva och förhålla sig till sin omvärld. Det är nämligen en svår sak att försvara rocken mot dess belackare som påstår att Rock`n Roll, det är väl liksom typer som håller på med sprit, vilda fester, brudar och droger. Det är liksom en lönlös diskussion att ge sig in på. Det jag vet är att rock står för frihet, frihet att rocka, att ta ut svängarna. Om the sky is the limit uppåt, så finns det knappast heller så ofta någon undre gräns nedåt, mot det ställe där djävulen bor. Man har ju sagt att rocken det är djävulens musik det. Men det sade man väl också om fiolen på sin tid, som kom att bli ett djävulens instrument? Rockens primära uppgift har aldrig varit att förmedla råd för hur du ska leva ditt liv på ett så hälsosamt sätt som möjligt. Vem vill vara förmyndare för rockmusiken lika lite som en förnuftets torra röst? 

Det framkommer med all önskvärd tydlighet, nu senast i olika musikdokumentärer på TV, att de stora rockstjärnorna inom i stort sett vilken utvecklingsfas som helst inom denna musik har brukat eller missbrukat berusningsmedel av olika sort. Vissa mera och vissa mindre, ibland med ödesdigra konsekvenser, det är inget som man försöker sticka under stolen med, lika lite som man är stolt över det man gjort. I många fall vill man tvärtom framhålla det negativa i bruket av droger, som ett varnande exempel. Detsamma gäller synen på sex; rocken har aldrig varit återhållsam eller moraliserande, tvärtom. Det ligger i rockens grundkoncept att vara någonting som går emot gamla normer i samhället, en upprorisk musikstil för ungdomen, en identitetsskapare, och här har leken med sexualitet på olika plan en given roll. Däremot har många rockmusiker uttryckligen retat sig på journalister som drar fram deras privatliv i sina reportage eller som vill ge dem en falsk bild av profeter eller språkrör för sin tids generation. Då har musikerna ofta förvånat frågat sig varför man inte kan ta och skriva om musiken som de gör istället. 

Jag gillar rocken för hur den låter, för låtarna, musiken, beatet, energin, texterna, känslan den ger dig, och inte för de yttre attributen eller den cirkus som skapats kring rocken av mediasamhället eller musikbranschen. Ingen orkar fastna i någon gammal rockmyt.