Rockantologier

Jag äger ett antal rockantologier. Vet egentligen inte varför jag köpt dem, ibland har jag bara gillat urvalet. När man spelar gitarr kan det vara skoj att bläddra igenom en musikantologi och välja sång lite på måfå. Men det är bara det att de flesta av dem erbjuder samma låtar av en viss artist som du gillar. Och urvalet går alltid åt mainstreamhållet, aldrig tvärtom. Så är det standard att t.ex. Ulf Lundells alternativa nationalsång Öppna landskap får representera artisten, och inte t.ex. Bente från första LP:n Vargmåne, den som handlar om ångest och ensamhet i ett kallt Stockholm. Pratar du Neil Young, så heter låten Heart of Gold, och inte Cortez the Killer, som skildrar den vite imperialistens guldtörst. The Clash representeras följdriktigt av Should I Stay or Should I Go (om en mans kärleksvånda) och inte av What`s My Name (en missanpassad ungdom som driver omkring i London). Dylans låt blir Blowing In The Wind, den poetiska protestvisan han slog igenom med, och inte den bitska samhällskritiska Maggie`s Farm. Ebba Grön är trallvänliga 800 grader (om kärnkrafthotet) och inte antirockssingeln Ung & Sänkt, där man vrålar "det är inte så jävla konstigt att man drogar ner sig med drooooger, droooger, drooger..." Björn Afzelius har sin fina Sång till friheten och inte den giftiga Klassång, som kritiserar sönder skolsystemet och slutligen har vi Gyllene Tider med präktiga Sommartider och inte den mer avancerade Flickan i en Cole Porter-sång. Det är inte så att jag inte gillar (mina) rockantologier, det är bara det att jag skulle önska att någon någon gång gjorde en alternativ sådan.