A-sida: Start Me Up
B-sida: No Use In Crying
1981 kom singeln Start Me Up med Rolling Stones. Före det vet jag inte riktigt när stenarna hade haft en riktig hit. Minns när min rock-kusin gnolade på en massa Rolling Stones-låtar och sade att han hade rockrötter. De rockrötter som jag möjligen saknade, eller åtminstone: det var inte samma rockrötter som han hade. För jag hade i det närmaste hoppat över hela sextiotalet, med undantag för Beatles och Dylan. Under punkeran i England var Rolling Stones-gubbarna närmast en spottkopp och ett skällsord, även fast några av punkbanden kanske senare tog sitt förnuft till fånga. Och, om punken var en ny kraft som stormade in runt 1977, så förpassades väl Stones närmast till en förlegad rockmyt med drogmissbruk och överdådigt leverne. Men kanske det var före Mick Jagger började jogga dagligen i Hyde Park? Och i videon till Start Me Up ser han sannerligen ut att vara i god form. Det här är en låt som ofta fått vara första låt på Rolling Stones konserter, och som garanterat tänder publiken. För det är redan från början en närmast klassisk rocklåt, i stil med Satisfaction och Honky Tonk Woman. Vilket beat alltså! Från 80-talet minns jag bara låten Neighbors till, som Stones komponerade, och efter det ingenting. Men vadå, det finns låtar så det räcker, för detta, nu världens mest klassiska, och fortfarande aktiva, rockband.