A-sida: Last Call Fe Blackman
B-sida: Black Track
Lite musik har väl låtit så skön som roots-reggaen från Jamaika gjorde runt mitten av sjuttiotalet. 1974 släppte Sang Hugh singeln med Last Call Fe Blackman. Man misstänker att den är mixad som sig bör av Lee "Scratch" Perry i hans Black Ark. Hur som helst så sjunger Sang Hugh här med honungslen stämma om den svarta mannen som borde veta vem han är, eftersom Israel (det goda ursprungslandet) står med ryggen mot den babylonska fångenskapens vägg, och som om Marcus Garveys båt från rederiet Black Star Liner just lägger ut från hamnen i Kingston med riktning Afrika. Och du hinner med om du skyndar dig. Hörde låten och andra med Sang Hugh på en kassett som jag fick av en reggaediggare då på 80-talet. Och det som slog mig då, och som gör det idag, var det djupa suget i sången, samt det sprittande, enkla kompet och enkelheten, som gör den här musiken till små pärlor, framodlade av något av Trench Towns små sandkorn.
