Hösten 1982 jobbade jag på gurksalteriet i Västanträsk i Finström. För pengarna som jag tjänade ihop köpte jag en begagnad altsaxofon av märket Weltklang på Star Music i stan och gick med i punkbandet Ultimatum. Nästa sommar var det jobb på fiskfrysen i Norrböle i Mariehamn som gällde. Och där träffade jag en jazztyp från Åbo som gav mig ett saxofonhäfte med skalor, som han sade att jag borde träna. "Du ska spela långt och rakt", sade han. För mig var musikteori rena hebreiskan, så det blev aldrig att jag tränade så mycket i häftet. Samtidigt med Ultimatum kom jag också i kontakt med multiinstrumentalisten Stäni Steinbock, som huserade i ett litet hus i Västergeta tillsammans med sin sambo, som var från orten. Han ägde en stor silverfärgad tenorsax och också han lånade mig ett saxofonhäfte. Det gick på samma sätt som med det första häftet: jag tränade väldigt sporadiskt. Det roliga är att jag aldrig lämnade tillbaka dessa häften. Men jag kanske gör det någon dag!