LP:n Floggin A Dead Horse som kom ut 1980 var en samlingsplatta med Pistols singlar ända sedan starten till uppbrottet 1979. Brorsan skaffade skivan då samma år som den kom ut. Egenligen borde man väl ha köpt Never Mind The Bollocks då när den kom redan 1977 - men så gick det inte. Man hörde Pistols sippra fram mellan sprickorna i slutet av sjuttiotalet (t.ex. i skolan på rasten - Anarchy In The UK). Ingen kunde undvika Sex Pistols, eftersom alla pratade om dem. Så där kan man lugnt säga att man var lite efter i utvecklingen med sina Hurriganes- och Sweet-kassetter. Men än sedan, efter var också Joe Strummer och Clash, som villigt erkände att Pistols hade ett milsvitt försprång. När man lyssnar på Flogging A Dead Horse förstår man bra varför Sex Pistols slog så stort i London då 1976-1977. Rent musikalisk peakar alla låtar något enormt i displayen på bas (främst basen faktiskt), trummor och gitarr - och lägg till det Johnny Rottens ironiska sång, som slingrar sig som en mask runt allting. Det behövs inte mycket för att den här punkrocken ska få genomslag. Attityd finns till tusen. Och visst är det i låtar som Pretty Vacant, Holidays In The Sun, I Wanna Be Me och God Save The Queen, som den råa energin märks mest. Och visst var det live man skulle se Pistols helst. Måste ha varit det största man kan ha varit med om inom rocken - nästefter Woodstock kanske. Grattis till er alla som gjorde det!