Silence, Näved, Koppom...så kunde det stå på mina skivor från början av 80-talet. Jag förstod inte så mycket av det då, eftersom orden oftast var inbäddade i en fruktansvärd rådigågga, som mest var menad att förbrylla och roa. Det här gällde främst Dag Vags tidiga album, men även Ebba Grön. Senare när jag blivit klokare och till och med sett en dokumentär på TV, vet jag att Silence var en musikstudio, eller ännu hellre ett fint rött hus på landet i Värmland (ser lite ut som Olofsnäs folkskola i Geta såg ut), dit upproriska musiker ur punkvågen från Stockholm, Göteborg och Lund åkte för att banda in någon skiva och samtidigt njuta av den idylliska lantliga tillvaron. Silence studion hade från redan tidigare rykte om sig att vara alternativ och progressiv, lite som ett enda kollektiv, och jag kan därför tänka mig att det inte kostade särdeles mycket att banda en skiva här. Det var som det skulle vara på den här tiden, enkelt, flärdfritt och billigt. Kort sagt: ideologiskt rätt! Minns de musikstudior som jag själv satt min fot i som ung musiker, Studio 303 i Helsingfors och någon musikstudio i närheten av Katrinahissen i Stockholm i mitten på 80-talet. Det var bara två rum med stressade inspelningstekniker, i det första fallet inställda på att synas så mycket som möjligt på musikernas låtar och på skivomslagen. Annat hade det varit att åka till Silence, Näved, Koppom och bo där. Kanske få sätta sitt namn i samma gästbok som Stig Vig eller gå samma nattliga promenader som Liten i Tant Strul gjorde. Nuförtiden tjänar huset fortfarande som musikstudio, men även som vandrarhem med 12 sängplatser. Kanske jag kan åka dit och se på fåglar någon gång?