För några år sedan hyrde jag ut mitt hus på ett årskontrakt till en musiker från Centralamerika. Han bröt kontraktet efter bara fyra månader och stack till Vasa, där han fått annat jobb, och lämnade en månads hyra samt vattenräkningen obetald. Inte nog med det. Han försökte även i en desperat sista åtgärd att få pengar att sälja mina möbler till ett par potentiella hyresgäster som han själv fixat fram och som han menade kunde ta över efter honom. Jag försökte få kontakt med musikern, efter att han stuckit, för att få honom att betala sluträkningen, men han struntade konsekvent i att besvara mina brev. Som pant för sitt dåliga samvete lämnade han en gammal soffa samt en flaska tequila (som jag hällde ut), samt garaget fullt av skräp, som någon annan än han fick rensa ut. Men han hade en viss musiksmak. Det märkte jag när jag gick igenom min skivsamling när jag flyttade tillbaka in i mitt hus. Man skulle tro att det var Los Paraguayos, Victor Jara och Gypsy Kings han var ute efter, men dem lät han vara ifred. Den enda spanskspråkiga skiva som försvann var Will The Wolf Survive med Los Lobos. Nej, det var speciellt reggae han gillade, och speciellt skivor med den brittiska dubgurun Dennis Bovell. Hans Brain Damage och Matumbis Point Of View, samt den jamaikanska gruppen Gladiators Naturality. Också Yellowmans Zunguzunggugu- zunguzeng och Dr. Alimantados Sons Of Thunder åkte all världens väg. Jag försökte fråga efter honom lite överallt när jag kom hem, ställen han kunde tänkas ha frekventerat, som Dinos musikbar, men inget napp. Om någon ser honom - han är lång och mörkhårig, med antydan till skäggstubb, och han bär en akustisk gitarr (samt några reggaeskivor) under armen - så får ni gärna kontakta mig.