11.04.2022 10:54
På 80-talet slog en slags sliskig popsoul med frustande saxofonsolon igenom, samtidigt som mjukpornografiska dokumentärprogram blev rumsrena i TV. Det kändes som att det var liksom en programförklaring från TV-bolagen, att nu skulle den mer direkta sjuttiotalssynden ersättas med en mera frekvent och upputsad åttiotalsdito. Återklanger från den musik som fick representera denna perspektivförskjutning tycker jag mig finna i åttiotalsklassikern Careless Whisper av George Michael från år 1984. Lyssna speciellt på saxofonerna i introt. Mer brutalt utsätts vi idag för denna osmakliga musak när vi är tvungna att sitta i telefonkö, hos läkaren eller banken till exempel. Jag hade mycket hellre lyssnat på en klassisk pianokonsert då.