So the kids can afford it

"So the kids can afford it" minns jag att det stod på någon artists skiva som jag köpte på 80-talet. Det var ett uttalat ställningstagande för att man inte ska betala för mycket för en skiva, inte är ute efter att sko sig för mycket på kunderna, som ofta är musikälskande ungdomar utan större mängd pengar att spendera. Idag verkar många artister tänka helt tvärtom: Vill du vara med i klubben, så får du också lov att betala för det. Det har väckt en del befogad debatt att Coldplay inför sina två Helsingforskonserter nästa år lägger ut sina biljetter med så kallad dynamisk prissättning. Det betyder att ju populärare biljetterna är, desto mer får du punga ut för dem. Har hört talas om skräcksummor på över 400 euro på dessa biljetter. Jag har själv stött på denna prissättning på Sverigebåtarna, när biljetten under sommaren kan bli tre gånger dyrare. Det ironiska är att det är bandet självt som velat ha denna prissättning, med det resultatet att du ska ha mycket kosing (alternativt rika föräldrar) om du vill se bandet live. Jo, har hört att Coldplay tänker väldigt miljömedvetet, och man kan ju hoppas att de donerar hälften av vad de hovar in till miljön, men vore det inte klokare att sprida sitt miljöbudskap från scenen istället, och låta så många som möjligt lyssna till det? Med risk för att bli nostalgisk så saknar man verkligen de tiderna när artister lade "Don`t pay more than 4£" på sina LP:s eller "LP till singelpris". Joe Strummer lär ju till och med ha hjälpt fans att planka in på Clashs konserter, liksom han själv plankade in på Ramones i London 1976. Att hajpa sina konserter på det här sättet är verkligen kallt spel av Coldplay.