Solveig var ett omisskänneligt inslag i det åländska musiklivet under hela åttiotalet, när jag var med för egen del. Hon satt alltid med på ett hörn med sitt dragspel vid varje tillfälle där det spelade ett band, om det så var på Pub Bastun, Åländsk musikfestival i Badhusparken eller Rock Off på torget. Alltid glad om hon kunde känna igen någon melodi. Jag minns speciellt när hon spelade med Hellens hårband på Pub Bastun, som också de hade ett dragspel med i bandet. I det åländska punkbandet Ultimatums repertoar gillade hon bäst Små grodorna. Hemma i Geta brukade Solveig sitta och spela med melodier i radion. Det var så hon lärde sig bäst. När hon skulle till stan för att spela med något band tog hon dragspelet med sig på bussen. Nu bor Solveig på De gamlas hem i Jomala, och ibland när hon besöker kyrkan sitter hon på sista bänkraden och spelar med i psalmerna på en liten melodika, för dragspelet har nu blivit för tungt att bära med sig. Men jag är säker på att hon fortfarande spelar på sitt rum, så pass mycket att det inte stör.