Sova räv

Sova räv är en svensk musikfilm från 1982 skriven av Ragnar Strömberg och i regi av Gun Jönsson. För filmningen står den danska regissören Bille August. Jag minns att jag såg filmen då den kom på TV, men mindes bara enstaka scener nu när jag såg den igen i på Youtube i en amatörmässig återgivning. I huvudrollen är den skånska musikern Niels Jensen (Johan i filmen) som senare gjorde sig rätt så känd, som rockmusiker och omslagspojke i diverse ungdomstidningar. Med i gänget är också Fredrik, Micke och Katarina. Gemensamt för de här ungdomarna, som alla torde vara runt 15 år, är att de är missförstådda och inte hörda av föräldragenerationen, som hellre bryr sig om sina karriärer (Johans advokatpar, Katarinas journalistpappa) eller sina egna projekt (Fredriks världsförbättrarpappa från 69-generationen och Mickes jazzbeatnikpappa). Det här för förstås med sig att ungdomarna spårar ur i sina egna galna spår. Johan blir kylig och mordiskt självdestruktiv, Fredrik adrogynt provocerande osv. Tillsammans köper de folköl och sticker ut på nöjesfält. Johan och Fredrik är rivaler om Katarina och utkämpar hemska strider om henne, med kniv och krossade glasflaskor. Micke är nördig och de andra retas med honom. Men det är Micke som tillverkar bomben, den bomb som de spränger på ett politiskt massmöte inför TV-kamerorna, som Katarinas pappa manövrerar. Mötet slutar i kaos och Katarina dör i sprängattentatet. I slutscenen på det dekadenta diskot där det snortas hej vilt bakom kulisserna och dansas dött till Kraftwerk dör Fredrik i ett knivslagsmål med Johan, som blir fast av polisen.

Vad som kan sägas om filmen är att den skildrar Stockholm 1982 ganska bra med gängmotsättningar mellan raggare och syntpunkare, kyliga diskotek med futuristisk elektrodisko och smörig ungdomspop. Det är en film som är mer direkt på än många andra liknande filmer idag. Men det hela blir trots allt alltför klibbigt och Vecko Revyn-aktigt för att vara trovärdigt. Till det konstlade uttrycket bidrar det ojämna soundtracket med låtar som bl.a. Eggs On My Plate (Iggy Pop), Du lever bara en gång (Noice), Vill ha dej och Fantasi (FreeStyle), Ooa hela natten (Attack) och Runaway Boys (Stray Cats). Föräldragenerationens musik representeras t.ex. av visan Nu börjar det sluta regna. Som titellåt för filmen passar Ett bedårande barn av sin tid med Noice (från 1980) bäst.