På 60-talet spelade George Harrison sitar på Beatles skivor, på 70-talet tog Leonard Cohen med oud-mästaren John Bilezikijan på LP:n Recent Songs och konserter, på 80-talet var det Dag Vags slagverkare Per Cussion som förde in afrikanskt trumpiano och elektrisk berimbau på LP:n Sju lyckliga elefanter, med folkmusikboomen på 90-talet kom nyckelharpa (Nordman) och didgeridoo (Gjallarhorn) och 2004 spelade Emil Jensen såg på sin första skiva. Men rekordet i ovanliga instrument tar ändå folkmusikgruppen KRA, som under sin aktiva tid på 80-talet spelade svängigt bland annat på rommelpot, vinyl rabbits, kazoo, kinesisk knackkorv, dragflöjt, flaskorgel, sjungande bulle och darbuka.
Nuförtiden ger Stäni Steinbock, en av grundarna i KRA, ut skivor med egenkomponerad kantele-musik. Han är den enda som jag vet som mixar kantele med andra instrument och musikstilar. Resultatet är tre CD-skivor mellan åren 2010 och 2022. Det här är frågan om instrumental musik, där kantelen spelar huvudstämman eller temat i låtarna.
Jag har svårt att ta till mig den huvudsakliga delen av musiken på de här skivorna, eftersom jag har inget liknande att relatera till, varken musikaliskt eller i verkligheten. Det står på gränsen mellan folk och klassiskt kanske. De konstiga titlarna ger mig ingen vägvisning, och jag känner mig lost. Till slut får jag bara en bild av en kinesisk speldosa med en dansare som svänger runt runt eller ett djur av något slag som traskar framåt på en väg. En artist jag kommer att tänka på är Lars Hollmer. Det är välkomponerat och meditativt, men bara lite för avantgardistiskt och musikaliskt avancerat för min smak.