Kunde det ha varit någon gång 1981 då jag bandade en konsert med det stockholmska nya vågen-bandet Ståålfågel från radion. Jag minns många av låtarna och en hel del av mellansnacket också. De flesta låtar kom från LP:n Sällskapa mig genom natten från just 1981, och som jag senare köpte mig. Trots att Ståålfågels sound (som kanske bandets namn även ger en känsla av) i hög grad var uppbyggt runt syntar och trummaskiner, så var bandets framtoning väldigt social. Kändes nästan som att syntarna användes medvetet som en självironisk gest till den kalla trenden inom den svenska rockmusiken just då. För texterna handlade ofta om alienation. "Jag har er i ett akvarium/ i hörnet av mitt vardagsrum/ fångade i en box för såna som er", börjar t.ex. Sällskapa mig genom natten. Svart humor är även ett centralt drag i sångerna: "Det var bättre förr när kärringen var kär/ Det var bättre förr/ innan Ståålfågel fanns." De sånger jag minns från kassetten jag bandade och som inte finns på ovan nämnda LP var t.ex. någon där man sjöng: "Dom är så nya och moderna/ så mycket muskler/ så lite hjärna" och något typ: "Du ska falla genom vattnet som en gråsten." Till någon som vill börja lyssna på det här bandet igen rekommenderar jag starkt "Vaknade. Vaknade" från Sällskapa mig... Texten uppbyggd som en skräckfilm. Starkt!
