LP:n Now Then var Fingers fjärde studioalbum och kom 1982. Brorsan köpte den här skivan och jag måste väl ha hört på den åtminstone en gång, trots att jag nu inte minns någon låt efteråt. Men det var ändå Stiff Little Fingers, mitt favoritpunkband. Det som jag kan säga när jag lyssnar på skivan nu på Spotify är väl att det aggressiva från de tre första skivorna har försvunnit och ersatts av mer melodiös rock/pop. Den femtiotalsaktiga rocken som alltid legat Jake Burns och grabbarna från Belfast nära om hjärtat slår igenom mer här, och märks i välstrukturerade låtar, harmonier och bridges. Soundet är mer laid back och sångaren skrålar aldrig med whiskeyröst som på Inflammable Material från 1979. Men jag gillar det! Texterna är fortfarande vardagsnära och angelägna, samhällskritiska, och SLF säljer sig inte till syntpopen. Det kan luta mer mot pubrocken ibland eller Elvis Costello, men det är definitivt rock som jag känner igen från kanske främst Nobodys Heroes. Favoritlåtar är Bits Of Kids och Is That What You Fought The War For.