När jag senast var i Uppsala köpte jag boken Punklyrik - Svenska punktexter 1977-1982 av Peter Kagerland på ett skivantikvariat. Det är en intressant bok som går igenom de mest betydande svenska punkbandens repertoar och delar in den i 22 olika kapitel enligt de temaområden som texterna behandlar. Kagerland har intervjuat musikerna drygt trettio år efter att texterna skrevs och får höra om hur sången tillkom samt vad textförfattaren anser om sin text idag. För mig, som hört tolv procent av de sammanlagt 120 låtarna, blir det en rolig resa tillbaka till en tid då det var fullt naturligt att skriva meningsfulla texter på svenska. Jag bekänner mig till den skara som tycker att det fortfarande är relevant att skriva texter om sådant som den första generationens svenska punkare gjorde: fel och orättvisor i samhället, skolhets och vansinnig tävlings- och modehysteri med mera. Eller bara om att få vara sig själv fullt och helt. Idag har sådana saker bara blivit svårare, tycks det. Även om man också kan dra på munnen åt vissa av texterna idag, så speglar de en annan, mycket friare, tidsanda, som man idag faktiskt saknar, och som det heller inte finns mediekanaler för längre. Tacksam är jag mot Peter Kagerland för den här presentationen, som även innehåller en CD-skiva med en låt från varje kategori. Saknade gjorde jag följande låtar: "Non Smoking Generation" med Attentat (om drogerna), "Dörrterror" av KSMB (om religionen) samt "Jag vill inte va nån militär" (om militären) och "Fotbollsfanatiker" (om sporten) av två okända band. Boken var en guldgruva att botanisera och upptäcka i.