Den som var ung och aktivt lyssnade på musik i början av 80-talet kunde inte undgå den våg av syntpop som då svepte fram över England. Det var där någonstans, i Londons fog, som nyromantikerna företog sin nostalgitripp tillbaka till ett avlägset 1700-1800-tals fin de siecle-poserande. Jag tyckte all denna syntetiska syntsmet kändes krampaktig på något vis, som att något måste hända, efter punkens energiutsläpp. När jag nu gläntar på dörren till denna förlegade skåpmat, så strömmar de ut. Alla singlarna i en lång rad: Guilty med Classix Nouveaux (1980), To Cut A Long Story Short med Spandau Ballet (1980), Fade To Grey med Visage (1980), Girls On Film med Duran Duran (1981), Vienna med Ultravox (1981) och I Just Can`t Get Enough med Depeche Mode (1981).