Talking Heads - Talking Heads 77

Sommaren 1985 bodde jag inhyst i ett rum i Mariehamn, samtidigt som jag sommarjobbade som gatusopare. Rummet stank säkert vitlök, för jag hade lärt mig gilla vitlökssmör i Danmark, hösten innan. Jag spelade musik på min kassett- bandspelare. Och det måste ha varit LP:n Talking Heads 77 jag hörde på eftersom, låtarna Psycho killer och Pulled up, fastnat i minnet. Till skillnad från David Byrnes alter ego, om det nu var Norman Bates i Alfred Hitchcocks film Psycho eller någon annan manodepressiv typ, så sov jag inte dåligt: "I´m so restless, I cant sleep at night" - Psycho killer, men lyftas upp av någon behövde jag definitivt: "I was complaining, I was down in the dumps/ I feel so strong now, ´cause you pulled med up`" - Pulled up.

Har aldrig haft någon direkt fäbless för Talking Heads innan det, men då kändes det på någotvis okej att lyssna på David Byrnes desperata storstadsdansfunk. Talking Heads har alltid haft lite av kultursnobbstatus för mig - det är så lätt att gilla deras lite avancerade art-punk, om man vill låtsas vara lite intellektuell och samtidigt säga att man gillar rockmusik, lite som med att gilla Bryan Ferry och Roxy Music. Men strunt i fördomarna nu!

Talking Heads fungerar även mycket bra för en 51-årig speciallärare som tittar i backspegeln och lyssnar sig igenom sådant som var aktuellt för 30 år sedan, märker jag nu. Speciellt en dag efter jobbet en torsdag i slutet av november efter att eleverna gått hem. Skivan släpptes 1977.