Den här skivan kom 1979 och jag lyssnade på den, helt eller delvis, på skivbutiken Zeipels i Mariehamn 1981. Zeipels var ett ställe man kunde gå till och hänga efter skolan, be damerna bakom disken sätta på någon skiva, och sedan få sig ett par hörlurar. Men de brukade inte vilja spela så mycket, för de ville ju att man skulle köpa skivan. Nu efteråt tycker jag det är ganska otroligt att de hade skivor med band som The Members, t.ex. The Members var ett inte så känt nya vågen/ punk-band från en liten stad norr om London, som inte tog sin punk-mission lika mycket på allvar som sina likar i London. På det här albumet mixar de snabbt punkkomp med reggae, och texterna är ofokuserade. Låtarna kan handla om ring-in-radio-underhållning eller kärlek i en hiss, och är ofta fem minuter långa. Kanske kunde musiken karakteriseras som ett lulligt The Jam som fått i sig för mycket lustgas? De spår som är punken trognast är The Sound of the Suburbs och Solitary Confinement, som handlar om hur människor som flyttar in till storstaden medvetet väljer att isolera sig i sin lägenhet. Kul ändå att höra på låtar från den här skivan igen - endast skivomslaget var bekant sedan 80-talet.
