A-sida: Hey You
B-sida: Hey You (instrumental)
1983 kom singeln Hey You med New York-gruppen Rock Steady Crew. Den kom i ett skede då det var dags att byta riktning inom rockmusiken, börja rappa, måla graffity och snurra på huvudet i breakdance. Stilen och modet kom från New York, där de svarta i slummen samlades på gatorna kring sina stora stereoanläggningar, där de talade ut om sin situation, rappade, och dansade tillsammans. Nu vet jag inte hur pass genuina Rock Steady Crew var, men låten biter sig lätt fast i minnet. Det är ett par tre rader som upprepas eller kommenderas av den kvinnliga sångaren till beatet av en rytmbox, och så kommer det in ett annat tema emellanåt, som utfyllnad. Det var ett mönster som kom att gå igen i många raplåtar i fortsättningen. Man tog helt enkelt en känd melodislinga som man lade in i ett eget rytmmönster och improviserade sedan lite rytmprat till beatet. Så gjordes t.ex. låten Angel med Shaggy (2000), där man kopierade refrängen till Angel Of The Morning, en countrylåt av Chip Taylor från 1973. Exemplen är många på sådana plagiat som nu började komma. Resultatet blev en viss utflackning av den musikaliska kvaliteten, men samtidigt fick man vara kreativ när det gällde att stjäla. Det här passade bra in på gatans lag, som de olika rock steady crewerna runt om i storstäderna löd, eller ville lyda, under. Nåja, rapmusiken var något nytt, och soundet var fräckt och ruffigt. När man dessutom producerade en video till, så hade man ett säljande paket till kidsen: "B-boys, breakers, electric boogaloo."