Ingen seriös diggare av dagens rockmusik kan komma runt sextiotalet. Frågan är bara på vilket sätt man kommit i kontakt med den musik som gjordes då. Förstås har ju alla de största rockbanden genom tiden sina rötter i 60-talet. Nämner bara Beatles och Rolling Stones med låtar som i de flesta omröstningar toppar listorna över världens bästa rocklåt. Själv har jag inte rockrötter som sträcker sig tillbaka till detta magiska decennium, och har fått inhämta mycket av den musiken via andra. Tänker främst på två inspirationskällor. Den ena själv musiker, den andra hängiven rockdiggare med mycket LP-skivor. Om vi tänker oss Beatles och Stones som två klippor, så halkar det också mycket fint grus utmed dess väggar. Låtar jag hört spelas på en skivspelare hemma hos rockdiggaren, eller i bilstereo på kassett med namnet rockens klassiker är t.ex. Daddy was a rolling stone med The Undisputed Truth (1972), Eve Of Destruction med Barry McGuire (1965), Starry Starry Night med Don McLean (1971), Goin`Up The Country med Canned Heat (1968), Leaving On A Jetplane med John Denver (1966) och The Night They Drove Old Dixie Down med The Band (1969). Alla de här låtarna fångar ett sound som är omistligt för sextiotalet, och som ger en sensitiv lyssnare kalla kårar längs ryggraden och en känsla av nostalgi över en tid som man bara hört talas om. Från många kökssittningar med musikern över en kopp te och med gitarren och flöjten med kommer namn som Greatful Dead, Swinging Blue Jeans och Jefferson Airplane fram i minnet. Han kunde t.ex. visa hur The Byrds spelade introt till Dylans Mr. Tambourine Man år 1965 eller skriva ned noterna till Puff The Magic Dragon av Peter, Paul and Mary (1963). Så har man ju förstås sett TV-dokumentären från Woodstock-festivalen 1969, som utgjorde kulmen på hela 60-talet. Något som kanske sammanfattarhela den optimism som rådde under 60-talet återspeglar sig i Jefferson Airplanes magic morning maniac music med den bedårande sångerskan Gracie med morgonsolen i ögonen, när de spelade Somebody to love, för den nyvaknade Woodstockpubliken.