Live And Dangerous var en Live-dubbel-platta med den brittiska (eller irländska) hårdrockorkestern Thin Lizzy, som spelades in 1976 i London, men som gavs ut först 1978. Så runt 1980 så lyssnade jag på den på biblioteket. Thin Lizzy var ett så passt intressant band, trots hårdrocksstämpeln, att de fanns med i min mentala uppsättning av grupper det lönade sig att lyssna in. Fastän jag bara lyssnade en gång på skivan, så minns jag fortfarande några låtar i början av den: Jailbreak, Rosalie och Dancing in the moonlight. Om någon vill definiera Thin Lizzy som heavy, så måste man så mycket korrigera, så att det bara är i vissa låtar som de tunga gitarrsolona och trumdunkandet tar över. Thin Lizzy är tungt, men det går mycket åt blueshållet och de fina melodierna finns alltid där. Kort sagt har Phil Lynott och grabbarna stil och charm. Jag kan tänka mig att Thin Lizzy var ett band som det var värt att uppleva live. Undrar förresten om det var p.g.a. basisten Phil som basisten i Möckelöbandet The Anymoons skaffade sig läderbyxor?
