Tre finländska alternativa skivbolag

I mitten av sextiotalet var det schlager som dominerade den finländska skivbranschen. De nya tongångarna från England och USA uppmärksammades inte alls av musikmaffian i Finland, som bestod av Finnlevyt, Fazer och Rundradion. Tills tre finlandssvenskar 1966 grundade Love Records, som ända från början satte en ära i att vara oberoende och ge ut den alternativa musiken i landet. Den som är mer intresserad av detta skivbolag kan med fördel se filmen av Aleksi Mäkelä från 2016, som heter Love Records - anna mulle lovee. Man var en nagel i ögat på musiketablissemanget, hade från början en klar vänsterprägel och lyckades knyta till sig intressanta artister s.s. Rauli Badding Somerjoki, Wigwam, Tasavallan Presidentti, Juice Leskinen, M.A. Numminen och Hurriganes. När punkvågen kom hann man också med Pelle Miljoona innan bolaget gick i konkurs 1979. Man gav säkert råg i ryggen åt andra mindre, oberoende skivbolag, t.ex. Poko rekords i Tammerfors. Det grundades 1977 av Epe Helenius, som också hade en skivaffär i Tammerfors, och som var först med att ta in nyare musik av den nya vågen i landet. Poko rekords två stora flaggskepp var från början rockabillygruppen Teddy & the Tigers och Eppu Normaali. Man vågade tillochmed ge ut Finlands första punk-LP med Epporna. Senare kom man att banda också utländska band, s.s. Metallica. Under 80-talet växte det säkert fram flera mindre skivbolag i Finland. Ett finlandssvenskt sådant var Kustrock records, som hade ambitionen att ge ut finlandssvensk rock. Vårt eget band Ultimatum bandade här år 1983 in på skivan Kustrock 1. Tyvärr blev utgivningen inte så omfattande på denna etikett (bara fyra skivor) och bolaget stängdes efter sex år. Men ändå får man vara tacksam för att det finns eldsjälar som tänker att musik inte bara är pengar och som vågar utmana de stora drakarna på den nationella och internationella musikmarknaden.