1996 kom den klassiska (ocensurerade) boken om punkens framväxt i USA ut. Den heter "Please Kill Me" och är skriven av Legs McNeil och Gilliam McCain. 2005 kom den svenska motsvarigheten, "Svensk punk 1977-81 - Varför tror du vi låter som vi låter?", av Carlsson, Johansson och Wickholm.
Please Kill Me går verkligen till botten med begreppet punk. Ordet myntades av fanzineförfattaren Legs McNeil (samma som bokens författare alltså) och serietecknaren John Holmstrom 1975, efter att de två bevittnat en spelning på New York-klubben CBGB`s, där Ramones spelade. Vi får läsa om de första stapplande stegen på punkens väg, som togs redan i slutet av sextiotalet av personerna i Velvet Underground (Lou Reed och John Cale) och runt Andy Warhols konststudio The Factory. Så småningom blomstrar även Detroit upp och framföder MC5 och Iggy Pop & The Stooges. Tillbaka i New York var det New York Dolls som stod för det nya inom rockmusiken. Malcolm McLaren råkade hänga en del med dem just där och då, och tog punkkonceptet med sig tillbaka till London, där han skapade Sex Pistols. I.o.m. Sex Pistols och den fanatiska engelska tabloidpressen rasar Pistolerna över ruinens brant efter sin USA-turné 1978. De tar punkrocken med sig. Men det var Ramones som tog musiken till London.
Please Kill Me baserar sig på autentiska intervjuer med centrala gestalter (mest musiker) som var med och formade det som senare skulle komma att kallas "The Blank Generation". Förutom ovan nämnda har vi bl.a. Dee Dee Ramone, Richard Hell, Stiv Bators, Patti Smith, Debbie Harry och Johnny Thunders.
Boken Svensk punk... delas in i tre avdelningar: Stockholm, Skåne och Göteborg, som centran där punken blomstrade upp och utvecklades på olika sätt. Allt börjar så smått försiktigt redan 1976 för att kulminera 1979 med över 1000 punkband i landet. Det klingade sedan av 1981. Också i denna bok låter författarna främst musikerna själva komma till tals. Annars talas det om hårda fighter mellan raggare och punkare samt mellan olika fraktioner inom punken.
För att sammanfatta så ger Please Kill Me en trovärdigare bild av musiken i sig. Den svenska boken grundar sig främst i de frön som såddes i England. Man får veta hur viktig punken var för alla musiker just då de först kom i kontakt med den. Även för punkarna i sig var ju den här musikvågen betydelsefull. Men många gånger blev punken i Sverige främst ett sätt att se ut och bete sig på. Utan Please Kill Me i bakgrunden hade jag nog inte kunnat läsa Svensk punk lika kritiskt. För mig personligen gav mig de båda böckerna mycket tänkvärt och en möjlighet till att omvärdera mycket angående punken.