Min erfarenhet av finsk rockmusik kunde på åttiotalet lätt delas in i före och efter 1986. Före mitten av åttiotalet, då jag åkte till Åbo för att studera, var det främst Pelle och Eppu jag kände till, samt några andra artister, som man kanske såg på omslaget till någon Suosikki-tidning, som av en händelse råkat blåsa iväg hit västerut. Så hade jag min kompis skolläraren i Geta, som kom från huvudstaden och hade den här musiken i blodet. Någon gång lade han på en singel som överraskade mig med sin slagkraft. Jag har för mig att det var punkbandet Ratsia från den lilla orten Pihtipudas i mellersta Finland och att singeln var Tämä hetki ja tulevaisuus från 1980. Det är 77-punk i all sin prydnad med den verkligt arge sångaren Jyri Honkavaara. Så hörde man ju förstås talas om Juice Leskinen. Juice Grand Slam släppte 1983 singeln Eesti (On My Mind) med den klassiska raden Eesti, Eesti, Eesti sinne kaipaan perkeleesti, eller ("dit längtar jag av bara fan"). Jag trodde aldrig på den tiden att Juice kunde vara så rolig. Men nu vet jag bättre.
