De flesta sjuttiotalslåtar har jag ju hört efter 1980 och därför var det aktuell för mig just då. När jag hör eller minns dem idag, så associerar jag till den tiden när jag lyssnade aktivt på nutidsmusik. Två sådana här låtar på svenska är Blommans singel Veckotidningsboogie från 1977 samt Nationalteaterns dito Kolla kolla från 1978. Tidsstämpeln är klar socialrealistisk, vilket var gångbart då låtarna gavs ut. Blomman gör cover på J.J. Cale, då han sjunger om allt man kan läsa i veckotidningen. Det är minsann skandalösa saker det. Omkvädet låter lite Cornelis: "Jag säger det, jag säger det, jag säger det igen. Allting finns att läsa i veckotidningen." Nationalteatern låter sig själv och göteborgskt. Kolla kolla handlar väl om det svängrum en vanlig medborgare har innan bylingen tar den. Kanske moralen inte var lika för alla här. Det var väl det som var poängen. Jag saknar sådana som kan göra liknande musik idag.
