October (1981) var U2:s andra studioalbum efter Boy (1980). Efter den prisade debuten kom så den svåra andra LP:n. Och mycket är sig likt från Boy: Bonos extatiska sång, The Edges gitarrmattor, det experimentiella soundet. Men då Boy tog sin utgångspunkt i en liten pojkes medvetande, så har perspektivet på October vidgats till hela världen. U2:s kristna budskap märks tydligare på October. Man vill liksom ta hela världen i famn, frälsa, förlösa, i sånger som Gloria och Rejoice, vilka också är de låtar man minns bäst från skivan. U2:s styrka är just det att de kan kombinera det intima med det storskaliga, utgå från hur människan i allmänhet är konstruerad och ge det ett universiellt uttryck. På den här skivan finns många sånger som ställer frågan personligen till dig: vad har du för val när du konfronteras med din egen spegelbild (I Threw A Brick Through A Window), när du vaknar och din älskade har flytt (Tomorrow), när du känner att ditt liv är ämnat till något större (I Fall Down) och (Fire). Det introspektiva draget märks alltså tydligt på skivan, både textmässigt och musikaliskt. U2 kan dra ned på tempot och få trummor, bas och gitarr att liksom vila - och överallt detta då Bonos sång. Jag gillade direkt titeln på skivan när den kom. October ger associationer till höstens lugna och klara dagar, till eftertänksamhet och mognande, precis det som skiljer den här skivan från Boy. Att så skivomslaget framröstades till årets vackraste stör inte helhetsintrycket. Lyssna till titellåten October, så får du en bild av vad jag menar.