När radioprogrammet Tonkraft den 11.11.80 sände Ulf Lundell live från Göta Lejon i Stockholm (21.10.80) satt jag där hemma och bandade in konserten på en billig Philips-kassett. Nu över 40 år efteråt kan jag på bloggen Håkans pop läsa om att konserten var något alldeles unikt. Det unika var att en Ulf Lundell i högform hade ett kompband av allra bästa kaliber (Mats Ronander, Nane Kvillsäter, Lasse Lindbom, Ingemar Dunker, Niklas Strömstedt och Hasse Olsson). Ett utdrag av låtlistan är som följer: Då kommer jag och värmer dig, Jag går på promenaden, USA, Kitsch, När duellen är över, Odysseus..., Snön faller, Dags att dra, Distraherad.
Här finns låtar som inte är kända för mig sedan förut. Bäst av dem tycker jag Kitsch är. Det täta soundet av Hasse Olssons synt, det för Lundell typiska svårmodet, det skär genom märg och ben. Man imponeras även av munspelssolot i Jag går på promenaden (det måste väl ha varit Ronander?). Det må sägas att jag vid den här tiden inte var så stort fan av Ulf Lundell, vilket förklarar att jag bandade över början på kassettens B-sida med egna låtidéer. Idag inser jag däremot hur unik konserten var. Det är svensk live-rock av högsta klass. Konserten har nyligen givits ut digitalt, under namnet Rockhead live.