Ultimatum var ett åländskt punk/reggae-band från Geta på Åland. Vi var verksamma från 1981 till 1983. Kanske vi kunde klassificeras som Ålands första, och kanske enda, punkband. Vi hade de inre attributen: texterna på svenska, budskapet, de egna låtarna, amatörismen, energin, ilskan och glädjen. Primus motor var från första början min brorsa Stefan på gitarr och sång, som samlade bandet, till en början bestående av kompisen Bjarne (från Finström) på trummor och Mats (från Geta) på bas. I den här sättningen gjordes premiärspelningen på Pub Bastun den 3 mars 1982, som förband till KSMB och Spion 13 från Stockholm. Det var den här spelningen som chockade den sittande publiken med en tryckvåg som fick dem att flytta sig två famnar bakåt på dansgolvet, samt lockade ut killarna i KSMB ur logen backstage för att yttra de klassiska orden: "Det här är ju precis som 1977 ju!" Jag var där då, men inte medlem i bandet ännu. Med fick jag komma först efter att ha jobbat ihop till en egen saxofon genom sommarjobb på gurksalteriet i Västanträsk. Det var med den här saxofonen, som jag köpte fel sorts blad till eftersom jag trodde det var en tenorsax, jag fick komma med till Helsingfors med, för att medverka på samlingsskivan Kustrock på hösten 1982. Vi hade två låtar med på skivan som utnämnts till bland Finlands sämsta. Minnesvärda spelningar var också ett trettioårskalas i smällkalla vintern ute på Brändö bland övervintrande kollektivboende konstnärer, samt Maraton- rock på Idrottsgården. Dessutom spelade vi ett antal gånger på Bastun. Brorsan och jag har fortsatt våra musikaliska solokarriärer efter Ultimatum. Jag lägger varje månad ut nya smakprov på mina låtar här på hemsidan musaploki.se. Kolla också absolut in Stefan Nybacks skivor Tallbit, Nattskärra och Steglitsa på hans hemsida stefan-nyback-musik.webnode.se. Det är de värda!