På omslaget ser vi en djungelscen. Och visst kan denna LP definieras som något slag av primitiv djungelmusik, åtminstone vad rytmerna anbelangar. Jag försöker följa med i den sparsmakade lyriken på skivkonvolutet. Texterna är sådana som vill spränga gränser och peka framåt. De är modernistiska, som något från Henry Parlands tjugotalspoesi. Uttrycker en livshållning. Och sådan har ju alltid Kai Martin varit. Mera avantgarde än anarki. Favoriter på första sidan är "Sätt segel" och "De Nakna och Älskade". Den senare handlar säkert om Kai Martins själsfränder. De som väller fram och som "letar efter gåtor". Var det för fem år sedan, hade de kanske letat efter sanningen istället! Favoriter på andra sidan: "Det Förbjuda Landet", och framför allt "Jeriko". "Jag skakar, skakar/ av oro, av själ - / kraft och ursinne/ Jag vägrar, / ingen tilltro, / svek - etsat/ i mitt starka minne." Och Jerikos murar de ska rasa! Jag slås av hur mycket Gomer Explensch saxofonspel färgar Kai Martin & Sticks sound. Simmarna släpptes 1983.