A-sida: My Girl Lollipop
B-sida: Flashpoint
Inspelningen av My Boy Lollipop på Jamaika med sångerskan Millie Small 1963 blev landets första hit, och spreds världen över. Och visst har vi ju hört Jamaikas svar på Anita Hegerlands Mitt sommarlov; den sockersöta stämman, som vrider sig och åmar sig, och pressar ur sig toner som man bara inte kan motstå (i Milli Smalls fall till kännspakt ska-komp). Det anses vara den amerikanska trion Spencer, Levy och Roberts som skrev låten i mitten på femtiotalet, men jag har läst annorlunda: att låtskrivaren var en okänd jamaikan som blev berövad rättigheterna och alla stålar från låten, då han lurades sälja den, och sålunda förblev så fattig som han var från början. Ännu ett bevis på hur svinaktig musikindustrin är. Nåvälan, när Buster Bloodvessel i Bad Manners tar sig an låten så är det i en tyngre, men inte alls bättre, version. Antar att det var ett ganska lättköpt val att göra en singel på, och ändra könet till "Girl" bara. Mera ska man väl imponeras av sångarens "bad manners" än av låten i sig. B-sidan är någon form av James Bond Space Reggae som många ska-band vid denna tid sysslade med. Det är som om man sitter i ett flygplan och väntar på take off, men inte lyckas höra vad piloten rasplar fram. Singeln är från 1982.