A-sida: The Drums
B-sida: The Drums (remixed)
Freddie Wadlings och Henryk Lipps duoprojekt Blue For Two har jag aldrig hört förr. Det är svårt att jämföra den här singeln från hösten 1985 med något annat som dittills gjorts inom svensk populärmusik. Närmast går väl tankarna till Public Image Limited eller Thåströms soloprojekt. Det är främst trummorna och mixningen av dem jag tänker på. Kan man kalla det trash eller industrirock? Det ligger som en matta av primitiva rytmer i grunden och sedan har man Henryks syntmattor i ena örat och Freddies sång/mässande i det andra, typ. Bäst kontakt med musiken på skivan får jag om jag tänker mig den som ett slags soundtrack till Wadlings personlighet. Man hamnar lätt in i en skräckkultfilm-värld. Det är mörka källare eller ockulta offerceremonier. Men det blir inte tungt och tråkigt, snarare personligt och spännande. Har inte hört så mycket sådan här musik förut.
