A-sida: Big Girls Don`t Cry
B-sida: How Can I Prove Myself To You
Det brittiska reggaebandet Cimarons har alltid varit lite av en doldis för mig. När jag sätter på första sidan tror jag först att singeln spelas på för höga varv. Sången går så i falsett att det nästan låter barnsligt. Men sedan när toastpartiet kommer in i slutet, så inser jag att det ska låta såhär. Stora flickor gråter inte. Varför ska man sjunga om det? B-sidan är mer traditionell loversrock. Men inget speciellt alls. Kärleksfunderingar. Hur ska jag kunna bevisa att jag duger för dig, baby, och så vidare. Nog visste jag att kärleksgrenen av reggae hade en marknad i England vid den här tiden (1982), men det här blir bara allför soft.
