A-sida: 10 notes on a summer`s day
B-sida: Instrumental mix
Det är osäkert för mig huruvida Crass var ett musikband eller ett anarkisyndikat. Jag har bara hört LP:n Penis Envy (1981) förut och på den lät de som ett band. Men på den här maxisingeln är det fråga om anteckningar, betraktelser, över vad som kunde vara livet, och i Crass fall ett liv anfrätt av ett destruktivt samhälle, framförda till en ljudvägg, som går från skärande dissonanser till plötsligt uppdykande vackrare, stillsamma, passager. Oklart är vad Crass prioriterar, texterna eller musiken? Ur musikalisk synvinkel är det tämligen svårsmält, knappast njutbart, möjligen oroväckande. Men för att göra bandet rättvisa så ska väl Crass ses som en helhet, där musik och text samspelar. I jämförelse med det jag hört förr så var denna singel, utgiven 1985, högst antagligen inte något jag skulle spela igen, för att försöka luska ut vad texterna egentligen vill säga.
