A-sida: Fly By Night
B-sida: End Game
Ian Andersons, sångare och flöjtist i Jethro Tull, solokarriär har jag ingen koll på. Den här singeln är från 1983, ett decennium som knappast kan räknas till det forna proggbandets mest produktiva. Ändå var ju Ian Anderson en spännande frontfigur för ett band som förespråkade gamla agrara engelska traditioner. Fly By Night verkar vara ett försök till att anamma ett modernare uttryckssätt. Det är elektroniskt och syntbetonat så det förslår. En flykt bort från allt som oroar är det, bara att sätta sig på nattflyget. End Game är mer intressant ur musikaliskt perspektiv. Flöjten får komma till tals också. Här är det också frågan om att ta farväl, genom att spela ett sista game. Så att ta farväl präglar denna singel.
