A-sida: Äntligen
B-sida: Staden lever
Jag har för mig att den Kaipa-LP jag lyssnade på i början av 80-talet var lite spännande, intrumental och progressiv. Men på denna singel, utgiven på Abbas och Stikkans bolag Polar 1980, låter det som en misslyckad Factory-kopia. Kanske beror det på skivbolagsbytet, men det här är lika bedrövligt som det är ett försök till att vara kommersiell. Vadå, änligen här? På Polar, kanske? Och ska vinna och aldrig förlora, som de sjunger på sid A. Och på nästa sida: staden lever och jag har ingen chans, den äter mitt blod och mina pengar. Sjunget helt utan ironi. Musiken är fantasilös diskopop.
