A-sida: Talk To Me
B-sida: Naked City
Jag avskyr de zoom-diskussioner som vi på våra arbetsplatser är tvungna att hålla nu på grund av pandemiläget. Där sitter vi alla och syns i våra rutor och förväntas uttrycka oss. För mig som är en hundraprocentig auditiv typ är det en plåga att se alla som utsmyckar bakgrunden i sina rum med de allra värsta pynt. För mig är det huvudsaken vad som låter och inte vad som syns. Tack därför Kiss att ni gjort en låt som heter Talk To Me, för det är precis vad jag vill. Vi önskar alla bli pratade med, till och få säga vad vi tycker till den andra. Något som är en omöjlighet med alla dessa mutade mikrofoner och skränande rundgångar som zoom bjuder oss på. Så "Talk to me, I wan`t to talk to you". Låten är ganska utrpräglad sjuttiotalsglamrock, mindre skrän och distortion än jag förväntade mig av Kiss, faktiskt. Undras om låten inte är bra mycket senare än 1980, som står på skivan. Bandet gjorde en turné som hette Bravo Kiss Tour `80 då. Intressant med Kiss förresten: vid två Stockholm marathon som jag sprungit har Kiss spelat på stadion någon dag innan. Naked City är mera vad jag trodde om Kiss, falsettsång och skränande gitarrsolon.
