A-sida: 2000 år
B-sida: Hällande regn
Det är ingen inbillning, jag såg Lolita Pop på Pub Bastun i Mariehamn på 80-talet. Örebrobandet med den moderna nya vågen-popen och sångerskan Karin Wistrand hade den rätta utstrålningen som ett band som stod på egna ben och gjorde intelligent popmusik utan syntslingor skulle ha vid den här tiden. De var liksom mera vuxna än jag som då spanade in dem. Jag förstod aldrig deras texter. Varför skulle t.ex. en LP få namnet Att ha fritidsbåt? Men när jag nu lyssnar på den här, sena, singeln från 1985 finns bara det självklara och avklarnade kvar. Soundet är monotont, maniskt, mörkt, spännande som sig bör, texterna är fundersamt ifrågasättande, som t.ex. att det verkar som om mänskligheten bara väntat i 2000 år, och att inget gått framåt. Eller att man står i ett hällande regn (regn som symbol för att tiden stannar upp ett tag, och att livet inte behöver vara så glättigt). Det är sådant som tilltalar en sökande ungdomssjäl. Synd bara att jag inte förstod så mycket då, runt 1983.