A-sida: Flickor och pojkar
B-sida: Autostrada
Jag gillar Marie Bergman för att hon är en sådan ihärdig låtsnickare. Hon har alltid ett personligt grepp om sin musik, både i hantverket och utförandet. På den här singeln från 1983 gillar jag speciellt B-sidan Autostrada. Den passar in i min stämning en sådan här kylig dag med snö i slutet av november. Hos Marie Bergman är alltid människan i centrum. Som ensamma människor som kör på autostrada. Ska det någonsin bli möjligt att stoppa människornas själviska tunnelseende framåt, som på en mörk autostrada?
